Nyår och sjuk Jackson

Varning för långt inlägg! ;)

2012 slutade inte på något bra vis för oss. Jackson blev sjuk på torsdagen och kanske var det därför han blev extra påverkad utav raketerna på nyårsafton?

På onsdag kväll var vi som vanligt och tränade agility, märkte inget på honom då. Han var pigg och dunderladdad i vanlig ordning! 
    På torsdagen jobbade jag 9.45-22.30 och när jag kom hem och satt mig i soffan tyckte jag att Jackson lät konstigt... Han nös, snörvlade, gjorde innåtdragningar och hostade. Husse som varit hundvakt sade då att han börjat med det under dagen, och att han enl. honom även varit ovanligt trött. Tänkte att jag ringer veterinären nästa dag, ifall han inte blivit bättre.

Den natten blev det dock inte mycket till sömn... Jackson var väldigt "mammig" och sov bredvid mig i sängen, men vaknade titt som tätt och hade "attacker" med innåtdragningar där han inte fick åt sig någon luft och det slutade med hostningar och/eller kräkförsök... och han låg hela tiden och snörvlade, lät som att han hade slem/vätska i nosen/luftrören. Jag själv somnade inte förrän vid klockan ett och vaknade flera gånger under natten, varvid jag från halv fem inte kunde somna om igen. Jackson sov inte speciellt mycket den natten han heller, stackaren :/
    Bestämde mig då för att fara upp till veterinären så fort de öppnat kl åtta (med max 5 min till veterinären går det fortare att åka dit och fråga, istället för att ringa och sitta i telefonkö!). Pratade med en tjej i receptionen och beskrev Jacksons symptom och hon tyckte då att det lät som att han fått kennelhosta. Alternativt annat virus, men hon tyckte det var bäst att utgå från kennelhosta och handla därefter, pga smittorisken. Fick besked att man inte behandlar annat än vid mycket svåra symptom (hostsdämpande vid mycket kraftig hosta och febernedsättande vid hög feber), att det som gällde var värme och vila samt att se till så att han fick i sig mat och vatten. Och han fick inte heller träffa hundar förrän han varit symptomfri minst 1 vecka. jäkla skit, där rök flera träningsveckor! :/
    Kollade tempen på honom när jag kom hem, 38,2 - ingen feber ivf! Steg tempen upp mot 39,5 skulle jag höra av mig. Filmade honom också när han var ut och kissade och lade upp videon på facebook och genast var det då flera som skrev att det garanterat var noskvalster! Hade själv funderingar på det, men jag tyckte inte att det stämde in med hans nedsatta allmäntillstånd, det kändes som att det borde vara något annat/mer!
   Ringde veterinären igen och fick prata med en annan tjej som sade att det var möjligt att det var noskvalster, alternativt också en kombination utav noskvalster och virus. Dock så ger både noskvalster, kennelhosta och även tonsillerna väldigt lika symptom, så det är svårt att sätta en diagnos utan undersökning. Dock så är ju både noskvalster och tonsiller behandlingsbart och eftersom det vankades flera röddagar så bestämde jag mig för att åka in och undersöka honom ivf, är det något som går att behandla så vill jag ju gärna sätta in behandlingen så snart som möjligt!
   Då det inte fanns några bokningsbara tider kvar så fick jag åka in på deras jour-tid på eftermiddagen. Vid kl 16 trodde hon att det skulle vara lugnt, så hon tyckte att jag skulle komma då.
    När jag kom dit kl 16 var dock hela parkeringen full.. kl 16.40 fick vi komma in på ett rum varvid sköterskan som visade in oss sa att "veterinären kommer snart". Jo tjena! strax för kl 18 kom veterinären! ;) Blev dock glatt överaskad då jag upptäckte att det var vår "vanliga" veterinär! Kändes skönt att det var någon vi kände, och någon som även känner Jackson! Jackson gillar nämligen inte att bli undersökt sedan han hade problem med öronen (inte så att han blir agressiv, men han är inte stilla och försöker "fly"/rycker undan när någon vill titta nämre på honom), men med den den här veterinären går det relativt bra! Hon vet att det bara blir värre med daltande och hon är bestämd (utan att för den sakens skull vara hårdhänt), snabb och effektiv när hon kollar igenom honom. Hon kikade i halsen, klämde på strupen, tog tempen (fortfarande ingen feber), lyssnade på hjärta och lungor och tog en snabbtitt i öronen. Jag visade henne också videoklippet från morgonen (Jackson hade blivit mycket bättre under dagen och gjorde inga innåtdragningar då vi var där).
   Efter att ha sett klippet trodde hon också på noskvalster, men hon trodde att han också drabbats utav något virus. Hon trodde dock inte att det var kennelhosta då Jackson isf borde reagerat då hon klämde på strupen, förmodligen var det bara något vanligt förkylningsvirus trodde hon. Men då det inte går att fastställa någon diagnos skulle han hållas i "karantän" från andra hundar ett tag, åtminståne tills det att vi konstaterat att han verkligen hade noskvalster (så att det inte är något annat!). Om det var så att han hade noskvalster borde han vid behandling först bli lite sämre igen, för att sedan bli bättre. Då kvalstren i nosen dör brukar hundarna nämligen bli påverkade (blir som en liten allergisk reaktion) och kan göra mer innåtdragningar/snörvla/klia nosen mer.
    Fick med mig ett recept på stronghold därifrån och behandlade första gången på lördagen (sedan följer ytterligare 2 behandlingar med 2 veckors mellanrum) och Jackson blev aktiskt lite värre igen i 1-2 dygn för att sedan bli mycket bättre! Han har inte gjort någn innåtdragning sedan dess! :)

Dock så har han fortsatt vara snörvlig och även trött (dock ingen feber vad jag kunnat se!). Han har mest bara egat inne och myst hela dagarna, bortsett från några kort kissturer. Det var inte förrän på tisdag eftermiddag som han kändes pigg igen! Han är fortfarande lite snörvlig, så jag fortsätter att vila honom tills dess att han varit symptomfri åtminståne ett par dagar.

När nyårasafton kom på måndagen var han dock fortfarande inte riktigt pigg. Vet som sagt inte om det var därför han reagerade mer än vanligt på raketerna... 
   Första året brydde han sig inte alls, jag var ute och rastade honom i stan vid kl 23 och han brydde sig inte ett skvatt! Han tittade sig över axeln en gång då det small en smällare bakom ett hörn vi precis passerat men brydde sig inte mer sedan. Och vid 12-slaget satt vi inne i en lägenhet hos en vän i stan och Jackson var då inte det minsta berörd utav smattrandet utifrån!
   Förra året blev helt galet, men ändå reagerade han mindre då än vad han gjorde i år. Förra året bestämde vi oss nämligen för att gå en promenad i skogen vid södra berget, vilket inte var några problem! Vi gick ut någon gång före elva för att hinna iväg en bit innan det började smälla som värst. Jackson var lite brydd vid de första smällarna (tittade åt det håll smällen kom ifrån och vädrade i luften, dock inte berörd så att han sänkte svansen eller så), men sedan var det inga problem. Vi promenerade på och busade i snön, Jackson jagade snöklumpar och kunde inte bry sig mindre då heller! Efter ett tag upptäckte vi dock att varken jag eller Stefan fått med oss någon klocka... Guud så klantigt utav oss!! Vi som ALLTID har med oss våra mobiler hade nu BÅDA glömt dem hemma! Jaja, vi tänkte att vi måste ju märka när klockan slår 12 i alla fall! Så vi traskade på och kom till slut till en plats där vi hade utsikt över hela stan och stannade till där och tittade på raketerna (Jackson fortfarande helt oberörd). efter ett tag började det smälla mer och mer och det höll i sig ett tag, så vi tänkte att nu måste klockan ha slagit 12! Vi avvaktade och fyverkerierna avtog sakta men säkert. För säkerhetsskull stod vi dock kvar ett tag till och jag kastade lite snöbollar åt Jackson då han började frysa då vi stannat till (stog och lyfte tassarna). Vi stod säkert i närmare 20 minuter och väntade, men det hände inget mer så vi bestämde oss för att traska hemmåt, för nu måste det vara över!
   Men så fel vi hade... Så fort vi kommit ner på stan igen slog klockan 12... JÄKLA SKIIIIIT!! Folk sköt raketer och kastade smällare överallt omkring oss och det ekade mellan husväggarna! Det var som att vi landat mitt i en krigszon! Detta blev självklart för mycket för Jackson som blev mycket oroligt, sänkte svansen mellan benen, såg sig över axeln och ville skynda sig hem... Kände mig som vääärldens sämsta hundägare som hade Jackson ute inne i stan på 12-slaget!! :( När vi kom hem och in i lägenheten var dock Jackson som vanligt igen, trots att det fortfarande smattrade som tusan utanför! Han hittade ett grisöra på en bänk som han fick och han lade sig nöjt på golvet och tuggade i sig det. Därefter var allt som vanligt igen :)
   Men inte i år... Denna gång hade vi bestämt oss för att inte göra om misstaget från förra året och vi tänkte därför fira nyår hemma och inne i lägenheten med god mat och en bra film :) Pga det som hände året innan hade jag också köpt ett DAP-halsband åt Jackson som han fått på sig någon dag innan. Vi hade förberett maten under dagen och vid sju-tiden tyckte jag att det var dags att ta ut Jackson på en kissrunda runt kvarteret, innan folk drog igång med sina raketer. Jackson kom ut och ställde sig och kissade men precis när han var klar kom en smäll, på mycket nära håll, och Jackson ville in igen på en gång... Jag hade dock tänkt att han även skulle få bajsa, så jag drog med honom upp för gatan och efter ca 50 m hade ha lugnat sig. Men efter ytterligare en 50-100 m drog någon igång med smatterband och 1000000 st smällare, även det på mycket nära håll! IDIOTER!! Jackson satte genast svansen mellan benen och började dra hemmåt! Nu hade vi dock kommit nästan havvägs runt, så jag tyckte att det var lika bra att fortsätta gå. Lite längre fram mötte vi en äldre kvinna med en labrador som visade sig vara en pensionerad ledarhund som inte alls var berörd utav smällarna. Jackson blev mycket lugnare när han såg denna hund, så vi stannade och pratade med dem en stund. När vi sedan skulle fortsätta hade smällarna tystnat och Jackson gick som vanligt igen - tills de drog igång ÄNNU en gång!! Denna gång skulle Jackson bara hem. Han härsade och drog i kopplet, stackaren! :( Förbannade idioter som inte har vett att vänta med smällare och raketer till 12-slaget, så att vi hundägare åtminståne får en ärlig chans att rasta våra djur i lugn och ro!! Arrrrgh!! Vi fick helt enkelt strunta i bajsandet.. Jackson fick lov att klara sig ändå!
   Väl inne igen så var det lugnt fram tills 12-slaget då det började smälla ordentligt.. Jackson hade fått sig ett grisöra strax innan som han låg och smaskade på och vi hade slagit igång sagan om ringen (en film vi båda starkt gillar, och som vi även tänkte kunde överrösta endel smällar!), men precis vid 12-slaget kom vi till en tystare del utav filmen, samtidigt som mängden och volymen på smällarna ökade ute... Jackson tittade då upp, lade öronen bakåt, släppte sitt grisöra och lade sig mig hakan i backen... :( När inte ens grisöra duger åt Jackson är det illa..! Så låg han tills klockan blivit ca 00.15 då smällarna lugnat ner sig och filmen kommit igång igen. Då kunde han fortsätta tugga sitt öra igen och jag trodde att allt var över! Men nej, denna gång satt rädslan kvar längre :( När vi morgonen därpå skulle ut på en kortare kissrunda ville Jackson inte följa med... Jag fick dra med honom i ca 100 meter innan hans "spärr" släppte och han blev som vanligt igen! Skiiit också! Jag vill ju inte att detta ska vara något som blir värre för varje år!! :( 

Vad ska man göra? Hur tränar man fyverkeri-rädsla?! Ljud-CD fungerar inte, det bryr han sig inte om... Och han blev påverkad trots DAP-halsband. Fetvadd i öronen läste jag om, funkar det? Eller är det bara att åka till någon lugnare plats nästa år? men vart?? Fasen också...